Slutet på internet eller ett nödvändigt ont? Jag syftar på den nya länkskatten och uppladdningsfiltret som nyligen röstades igenom av EU-parlamentet – efter att under en lång tid varit en av de mest kritiserade punkterna i förslaget till nytt direktiv för digital upphovsrätt. Vad går länkskatten och uppladdningsfiltret egentligen ut på och vad kommer det innebära för dig som marknadsförare? Detta diskuterar advokat Erik Ullberg och Gunilla Karlsson på Wistrand Advokatbyrå i denna artikel!

Upphovsrätten är en grundläggande skyddsfunktion för litterärt och konstnärligt skapande som ger upphovsmannen en exklusiv rätt till sitt verk. Som utgångspunkt tillfaller alltså upphovsrätten den person som skapat verket, upphovsmannen, men det är möjligt att reglera frågan om förfogande över upphovsrätt i ett avtal (uppdragsavtal, anställningsavtal, kollektivavtal eller dylikt).

Upphovsrätten är indelad i en ideell och en ekonomisk rättighet. Den ideella rätten innebär en skyldighet att namnge upphovsmannen vid användning av ett skyddat verk samt en skyldighet att respektera verket. Den ideella rätten kan inte överlåtas i sin helhet, men en upphovsman kan i viss mån efterge sådan rätt.

Den ekonomiska rättigheten innebär att rättighetsinnehavaren beslutar om och på vilket sätt ett verk får kopieras eller göras tillgängligt för allmänheten. Den ekonomiska rätten kan fritt överlåtas, helt eller delvis, till exempelvis en arbetsgivare eller en publicist.

Del av EU:s övergripande digitaliseringsstrategi

Utvecklingen av digital teknik har förändrat sättet på vilket verk och andra skyddade alster skapas, produceras, distribueras och används. EU har därmed sett ett behov av att anpassa lagstiftningen till den nya digitala miljön, vilket nu skett genom ett direktiv om digital upphovsrätt, även kallat ”Copyright-direktivet”.

Reformen är en del av EU:s övergripande digitaliseringsstrategi om etableringen av ”the Digital Single Market”. Copyright-direktivet innehåller flertalet nya skyldigheter för de aktörer som nyttjar upphovsrättsligt skyddat material i digital miljö i kombination med utökade ersättningsmöjligheter för upphovsmän.

Syftet med stormig länkskatt

En av direktivets två mest kontroversiella bestämmelser är den så kallade ”länkskatten”, som har till syfte att förbättra möjligheterna för rättighetsinnehavare att förhandla och få ersättning för att deras verk nyttjas av kommersiella tjänsteleverantörer. Bestämmelsen återfinns i artikel 11 i Copyright-direktivet och har skapat en viral storm blandad med glädje, ilska och missförstånd under den senaste tiden.

Av flertalet kritiker har bestämmelsen tolkats som ett förbud mot att länka till tidningarsartiklar genom exempelvis sociala medier, i och med att delar av rubrik eller text kan förekomma i sådan hyperlänk.

Artikel 11 innebär i huvudsak att mediehus ges möjlighet att kräva ersättning för användning av deras artiklar. Den primära avsikten är att sådan ersättningsskyldighet ska omfatta aktörer såsom Google, YouTube och Facebook.

Skyldigheten att utge ersättning är dock begränsad och kommer inte innebära en inskränkning i möjligheterna att kostnadsfritt dela hyperlänkar till nyhetsartiklar med enstaka ord eller mycket korta utdrag. Det kommer även att vara tillåtet att använda del av verk med det s.k. citatundantaget utan att behöva erlägga ersättning.

Aktörer såsom de kommersiella nyhetssajterna Omni och Google News kommer däremot vara skyldiga att teckna en licens med mediahusen och betala ersättning för att kunna visa ingresser eller kortare delar av artiklar (snippets) genom deras tjänst. Samma sak gäller i princip alla kommersiella webbsidor som på liknande sätt publicerar länkar med snippets.

Innebörden av ifrågasatt uppladdningsfilter

Den andra kontroversiella delen i Copyright-direktivet är artikel 13, vilket berör hur upphovsrättsskyddat material ska hanteras av tjänsteleverantörer såsom Facebook, Twitter, Reddit och Youtube som tillhandahåller användargenererad information. Artikel 13 innebär en skyldighet för kommersiella tjänsteleverantörer att se till att upphovsrättsligt skyddat material som publiceras utan upphovsmannens samtycke filtreras från plattformen.

Kravet kommer att innebära utökade skyldigheter för tjänsteleverantörer såsom exempelvis Youtube, vilka måste finna lösningar för att hantera sådant krav på filtrering rent tekniskt.

I och med att Copyright-direktivet undantar uppladdning i icke kommersiellt syfte kommer flertalet aktörer, som exempelvis Wikipedia, att undantas från kravet på uppladdningsfiltrering. Vissa lättnader kommer även tillämpas på startup plattformar, dvs. sådana plattformar vars tjänster har varit tillgängliga för EU-publiken under en kortare tid än tre år och vars årsomsättning är på mindre än 10 miljoner euro, i förhållande till kravet på filtrering.

Syftet med detta är troligen att skapa en balanserad marknad, då en handfull etablerade tjänsteplattformar i dagsläget är dominerande.

Konsekvenserna av länkskatten och uppladdningsfiltret

Rykten och spekulationer som gör gällande att den nya länkskatten, vilket i sig är en något missvisande benämning, är slutet för internet som vi känner det är med stor sannolikhet överdrivna. Hyperlänkar till nyhetsartiklar innehållande enstaka ord eller mycket korta utdrag ska även fortsättningsvis kunna delas fritt. I dessa fall kommer följaktligen inte krävas att någon avgift erläggs till upphovsrättsinnehavaren.

En annonsör bör dock alltjämt vara medveten om att länkar som innehåller mer omfattande utdrag från artiklar sannolikt kan komma att kräva licens från rättighetsinnehavaren för publicering. Copyright-direktivet kommer alltså inte att gälla rena länkar, som inte har någon ytterligare information, eller för enstaka ord och mycket korta utdrag av texten. Hur långt möjligheten till ersättningsfri länkning, dvs. vad som avses med ”enstaka ord” eller ”korta utdrag”, är däremot inte helt tydligt. Vad detta innebär kan vi inte kan ge ett närmare svar på förrän praxis i området växt fram.

I spekulationer kring länkskattens konsekvenser befaras det att regleringen kommer innebära en minskning av länktrafiken till medier. Google har på eget initiativ undersökt regleringens potentiella verkningar och menar att det kan komma att minska publicisternas nättrafik med hela 45 procent. Siffrorna är baserade på ett test som Google genomförde början av februari där sökmotorn tog bort delar av texten från sökresultaten i Google News.

Kraven i artikel 11 och 13 kan innebära en del bekymmer för mindre aktörer då de kan få svårt att ta kostnaden för licensavtal med rättighetsinnehavarna, respektive införandet av ett uppladdningsfilter. Fördelarna i länkskatten är givetvis de potentiella intäkterna som genereras till framförallt mediehusen. Skyldigheten för användaren att teckna licens skapar även en utökad kontroll över hur saker sprids och publiceras.

Vad händer nu?

Innan allt är klart måste överenskommelsen slutligen godkännas efter omröstning i Europeiska unionens råd och i Europaparlamentets kammare, som i dagsläget förväntas att ske under mars eller april 2019. Om direktivet antas måste regleringen implementeras i den svenska lagstiftningen, vilket beräknas ske tidigast under 2020.

Marknadsförare måste fortsättningsvis noga överväga hur artiklar delas och sprids samt hur upphovsrättsligt skyddat material kan publiceras genom dess plattformar, och avgöra om licens krävs före publicering eller om upphovsrätt hindrar att alstren laddas upp.