Testosteron är en manlig könshormon som har en viktig roll i kroppens muskelbyggnad och styrka. Det är också känt för att bidra till ökad sexlust och minskad kroppsfett. Träning är en av de viktigaste faktorerna som påverkar testosteronnivåerna i kroppen, och i detta blogginlägg ska vi titta på hur träning påverkar testosteronproduktionen och vilken typ av träning som kan hjälpa till att öka testosteronproduktionen.

Vad är testosteron?

Testosteron är en steroidhormon som främst produceras i testiklarna hos män, men också i äggstockarna hos kvinnor och i binjurarna hos båda könen. Testosteron bidrar till muskelbyggnad, styrka, uthållighet, sexlust och minskning av kroppsfett.

Träning och testosteronproduktion

Träning har en direkt inverkan på testosteronproduktionen. Under träning ökar produktionen av testosteron och andra hormoner, vilket bidrar till ökad muskelmassa och styrka. Studier har visat att högintensiv träning med tunga vikter och kort vila mellan seten kan öka testosteronnivåerna mest effektivt.

Lågintensiv träning som jogging eller promenader kan också öka testosteronnivåerna, men inte i samma utsträckning som högintensiv träning. Det är dock viktigt att komma ihåg att för mycket träning kan ha motsatt effekt och leda till minskad testosteronproduktion och ökad kroppsfett.

Övningar som ökar testosteronproduktionen

Vissa övningar kan bidra till ökad testosteronproduktion. Detta beror på att de involverar flera muskelgrupper och är tunga och ansträngande. Här är några exempel på övningar som kan hjälpa till att öka testosteronproduktionen:

1. Marklyft – Marklyft involverar flera muskelgrupper, inklusive rygg, ben och mage, vilket gör det till en av de mest effektiva övningarna för att öka testosteronproduktionen.
2. Knäböj – Knäböj involverar främst benmusklerna men kräver också en stark rygg och mage, vilket gör det till en av de mest effektiva övningarna för att öka testosteronproduktionen.
3. Bänkpress – Bänkpress involverar bröstmusklerna och triceps men kräver också en stark rygg och mage, vilket gör det till en effektiv övning för att öka testosteronproduktionen.
4. Pull-ups – Pull-ups involverar ryggmuskler och biceps, vilket gör det till en effektiv övning för att öka testosteronproduktionen.

Sammanfattningsvis är träning en viktig faktor för att öka testosteronproduktionen. Höginensiv träning med tunga vikter och kort vila mellan seten har visat sig vara mest effektivt för att öka testoster

Tja!

Hoppas ni alla haft en bra sommar och att ni är riktigt taggade inför en härlig höst!

Jag har verkligen sett fram emot att denna sommar skall ta slut i år. Det har varit alldeles för kvavt och varmt för min smak! Jag föredrar när temperaturen ligger runt 23 grader och luften är mycket torrare! Man ska kunna ta på sig en tunn kavaj på kvällen utan att flyta bort av svett. När det kommer till svettningar så har det verkligen varit plågsamt om ni frågar mig! Min flickvän köpte en förpackning med små servetter som man torkar sig med för att minska svettflödet. Absolut torr har jag för mig att de hette. Jag har kört med sådana lite överallt på kroppen för att lindra det hela en aning. Dom fungerar förvånansvärt bra måste jag säga!

Idag tänkte jag prata lite om det här med flytt. Jag var med och hjälpte min flickväns kompis att flytta i förra veckan. Ni hade hon inte någon hiss u huset heller och bodde på fjärde våningen. De kvällarna vi håll på behövde jag inte känna någon ångest över att jag missade gymmet iaf! Den där pizzan man tryckte i sig vid 22 var som bortblåst fem minuter senare!

Vi snackade senare, jag och tjejen om att fan det vore helt klart värt att anlita någon den dagen det är dags för oss att flytta igen. Det är inte alls värt all energi och tid att göra det själv. Så mycket cash är det inte man sparar in.

Vi har bestämt oss nu för att hela upplevelsen såklart skulle bli väldigt mycket trevligare om vi lejer ut hela jobbet, dvs packning, flytt och flyttstäd. Då kan vi fokusera på det roliga istället! Att packa upp och fixa med allt på det nya stället.

Grabbarnaflytt är duktiga när det kommer till just detta och erbjuder den hjälp man behöver. Dom finns både i Sverige och i Finland för er som bor där.

In och ta er en titt på deras hemsida. Jag kommer helt klart att boka dem nästa gång!

Trevlig kväll på er!

Kvinnan skildras ofta som makthavaren på den straighta kärleksmarknaden. Men bilden av henne som den som kan välja och vraka är omodern. I dag är det mannen som bestämmer.

Kanske har just du som läser detta turen att ha tillbringat sommaren i tvåsamhet.

I så fall ska särskilt du veta att alla inte har haft det lika härligt som du.

För den som lever ensam kan sommaren tvärtom vara den sorgligaste årstiden.

Det spelar ingen roll hur formade vi är av typ ”Sex and the city” och nollnolltalets singelskaps-hyllningar som höjden av självförverkligande.

När Instagram fylls av bilder från parsemestrar, grillkvällar, badplatser, bröllop eller dop är den ensamståendes frihet inte mycket värd.

I vår kultur finns dessutom en stark föreställning om sommaren som extra romantisk.

På midsommarafton hoppar vi över gärdsgårdar.

Vi plockar sju sorters blommor som placerade under kudden i drömmen ska presentera oss vår tilltänkta.

Den svenska pophistorien är full av låtar som skildrar den där speciella sortens elektriska förälskelse  bara sommaren kan erbjuda.

På film och i litteraturen återfinns också bilden av årstiden som ger hjärtat liv, får oss att orka genom den långa vintern.

Men så sitter jag ändå där. I augusti.

Med en ledsen kompis och hennes tysta och tomma mobilskärm.

En till värdelös dejt, ett till meningslöst ligg, en till kille som verkade så kul men som sen bara slutade höra av sig har kommit och passerat.

Alla hennes förhoppningar om att just sommaren 2019 skulle införliva förväntningarna om besvarad förälskelse kom på skam.

Ingen ville fortsätta träffas.

Ingen ville lova nånting. Ingen verkade liksom ens BRY sig. Var det verkligen så här som hennes så kallade kärleksliv skulle bli?

I sin klassiska bok Därför gör kärlek ont redogör sociologen Eva Illouz för hur västerländsk heterosexuell parbildning i mångt och mycket är en produkt av de skildringar vi ser i populärkulturen: Vi växer upp med en viss typ av romantiska berättelser som sedan får oss att leta efter något liknande i verkliga livet.

Från barndomens sagor om prinsar som uppvaktar prinsessor, till tonårens high school-filmer där nördkillen försöker bli cool för att få den häftigaste tjejen, till det vuxna romantiska dramat där mannens kärlek lovar kvinnan trygghet.

Under ett helt liv blir vi i princip hjärntvättade av romantik från olika medier. Och den romantiken kommer med bestämda roller för mannen och kvinnan.

Vad innebär då dessa fiktiva roller för vårt beteende i praktiken?

En intervju från tidigare i somras med Fredrik Virtanen kan kanske ge viss vägledning.

Där ifrågasatte SvD:s Erika Hallhagen den avpolletterade mediemannens agerande när han många år tidigare hade suttit full utanför hennes hotellrum en natt under Hultsfredsfestivalen:

– Det är ju kvinnor som är åtråvärda och bestämmer över ens bekräftelse, förklarade Virtanen.

– Det som kallas piedestaltänkandet, som Ulf Lundell alltid anklagas för. Kvinnorna ser patriarkatet – de som bestämmer, männen ser snarare att det är ni som har makten.

Att mannen som säger detta en gång i tiden gjorde sig känd som just populärkulturskribent och därmed också uttolkare av de medier som enligt Illouz skapat hela normsystemet för heteroparbildning är talande.

I de berättelser som han har mött under hela sitt liv har ju kvinnan haft exakt denna kärleksmakt.

Men om kvinnor nu alltid är de som är åtråvärda, om vi nu bestämmer över männens bekräftelse, varför är så många av oss ensamma då?

Min ledsna kompis är bara en av 200 000 ensamboende kvinnor i Stockholm (enligt SCB 2016).

Jag har förvisso inte gjort några närstudier, men ingenting tyder på att det ringlar långa köer av friare utanför dessa singeltjejers lägenheter.

Ingen kvinna jag känner kan välja och vraka bland killar. Tvärtom vittnar de berättelser jag möter från mina tjejkompisar om allt annat än giftassugna män.

2015 publicerades ett reportage i Vanity Fair med rubriken ”Tinder and the dawn of the dating apocalypse”.

Artikeln skriven av Nancy Jo Sales har fått närmast klassikerstatus som den text där den i dag vitt spridda termen ”Fuckboy” först definierades för en bred läsekrets.

En fuckboy är alltså, för den som levt under en sten, en kille som bara är intresserad av sex, aldrig kärlek.

Han drar sig dock inte för att antyda att han är redo för en relation, om låtsat romantiska avsikter kan hjälpa honom att få ligga.

Med dejtingapparnas intåg har möjligheterna att renodla den här typen av preferens blivit i princip oändliga.

I Sales text talar till och med en forskare från Indiana University om den förändring internet inneburit för det mänskliga fortplantningsmönstret som jämförbar med jordbrukets uppkomst.

På samma sätt som odlingskunskapen gjorde människan mer bunden vid en viss plats och därmed också en viss typ av relationsbeteenden har möjligheten att träffa nya personer med bara några knapptryck ändrat hur folk agerar.

Hade denna moderna ordning åtminstone inneburit att tjejer kunde ligga runt kravlöst utan att straffas moraliskt hade där möjligen funnits något positivt att hålla fast vid.

Men över den kvinnliga sexualiteten ligger skammen kvar relativt orörd.

I artikeln i Vanity Fair berättar killen ”Marty” att han ser till att låtsas vara pojkvänsmaterial när han träffar en ny tjej.

– Men sedan när de vill att jag ska börja BRY mig mer… Så gör jag bara inte det, säger han.

Citatet låter precis som den motsatta sidan av vad min ledsna kompis säger. Att ingen av de män hon träffar verkar BRY sig.

De är roliga och engagerade i början. Beter sig som om de vill lära känna henne, behandla henne bra.

Men väldigt snabbt dör deras intresse. Och så slutar de höra av sig. Inte sällan direkt efter att hon legat med dem en gång.

Ingenstans i detta upplever min ledsna kompis sig ha makt. Varken över männens bekräftelse eller över sin egen situation.

Tvärtom tycks hon, likt gamla tiders avsexualiserade panelhönor, snällt behöva finna sig i att sitta och vänta.

Vänta på en man som kan tänka sig att välja henne.

Oavsett huruvida berättelsen om kvinnan som makthavare på kärleksmarknaden tidigare varit sann eller ej tycks den nya relationsekonomin ha berövat henne även detta.

Det är svårt att hitta något som tröstar en ledsen kompis i en sådan verklig dystopi.

Utom möjligen slutsatsen att det antagligen inte var sommaren 2019 i sig som var dålig, utan bara snubbarna hon träffade som var sämst.