Botar som ringer frisörer blir en kort parentes

På Google I/O 2018 kunde man höra hur långt Google kommit med att artificiellt skapa något som beter sig som en människa och som du kan föra en intellektuell(?) konversation med. För många av oss innebär tekniken att vi kan spara tid och möda i vår vardag, samtidigt som affärsprocesser kan effektiviseras. Det är ena sidan av myntet.

Samtidigt finns det många som reagerar starkt, tycker att det hela är obehagligt och poängterar att man måste vara tydlig med att det inte finns en människa bakom.

Vem ringer och vem svarar?

Förra veckan visade Googles vd, Sundar Pichai, hur Google Assistant kan ringa och boka en klipptid åt dig – inte bara kolla lediga tider i din kalender. Besökarna på Google I/O 2018, som är företagets årliga utvecklarkonferens, fick höra en förinspelad demonstration.

https://www.youtube.com/watch?v=bd1mEm2Fy08

Googles vd Sundar Pichai på I/O 2018 

En intet ont anande frisör svarar och vi får följa hur assistenten härmar mänsklig interaktion, komplett med ”mm-hmm”-anden när det passar att föra konversationspartnern vidare. Google kallar den AI som hjälper assistenten för ’Duplex’.

Det här med att röststyrda assistenter, som sparar tid åt oss genom att ringa våra samtal, tror jag ändå blir en kort parentes i internets historia. Om smarta botar slår igenom stort är det troligtvis inte för att ringa tjänsteleverantörer av kött och blod åt oss. Och framförallt inte utan att låta dem veta att de själva inte är mänskliga. Så fort det blir tydligt för till exempel frisersalongen minskar motivationen att själv svara i telefonen, då detta tar tid från klippningarna. Bättre då att låta den egna assistenten svara i telefonen, särskilt när andra assistenter ringer.

Hur kommunicerar assistenter med varandra?

Konversationen som spelades upp på Google I/O var underhållande (och oroande!), och jag ser fram emot hur det kommer låta när assistenter pratar med varann. Om oss. När min Apples Siri ringer till din Amazons Alexa, kommer då samtalet gå i normal och mänsklig hastighet eller finns det tidsvinster att göra genom att till exempel prata i mycket högre hastighet? Kan de båda assistenterna komma överens om förkortningar som sparar tid? Och om de direkt märker att den andra också är en assistent, skippar de då artighetsfraserna? Eller går de direkt över till ett annat medium, där data förs över lättare? Frågorna som väcks är många.

Spioner under kalla kriget skickade inspelade meddelanden och morsesignaler i hög hastighet, främst för att korta tiden en sändare var aktiv och därmed undgå upptäckt och försvåra pejling. De använde så kallade ’Burst encoders’

Mark Sachs berättar ingående om en tysk ’Burst encoder’. Om kalla krigets kommunikationsmetoder inte intresserar dig behöver du faktiskt inte se klippet för att följa med i den här krönikan.

Det är fult att luras

Jakob Nilsson på 99.se menar att Google Duplex visar företaget från sin sämsta sida, den sidan som glömmer människorna i ekvationen. Jag kan bara hålla med. Att vara artig och prata med någon som senare visar sig vara en ”robot” gör att man känner sig lurad. Människor som du och jag gillar inte att bli lurade. Om det är din assistent som ringer upp frisören, så ska du dessutom träffa hen på den bokade tiden. Det kan bli ett stelt möte och saxar är vassa verktyg.

”Robotic voices should always sound ”synthetic” rather than human” och ”successful spoofing of any kind destroys trust” kan man också till exempel läsa i en artikel i Bloomberg.

Jakob Nilsson har också en viktig poäng i vems tid som är viktigast (min kursivering):

Även en Google Home som sköter sig godkänt på telefon bör rimligtvis ta längre tid på sig än om jag själv skulle ringa. Vad Google gör här är att spara på användarens tid, på bekostnad av personalen som blir uppringd.

Själv kan jag bara se ett användningsområde i dagsläget för telefonassistenter: att låta mig slippa telefonköer. Särskilt sådana som förhoppningsvis leder till Bruce Springsteenbiljetter.

Behöver vi anpassa oss?

En första seriös justering behöver vi alla som producerar innehåll göra när assistenterna blir smartare och fler lockas att använda dem. Vi behöver ta i beaktande att människors (och assistenters?) sätt att söka förändras när rösten blir ett lika viktigt verktyg som tangentbordet.

När vi textsöker håller vi oss ofta till korta sökord (keywords), men när vi frågar en röststyrd assistent använder vi i högre grad en naturlig fråga, sökordsfraser (key phrases). Låt mig ge ett exempel. Säg att jag gått och nynnat på en låt jag inte kan placera riktigt. Jag tror mig minnas att texten går ”…why you always run around in crowds, because we want to”. Min textsökning skulle kunna bli:

always run around crowds because we want to + artist (eller + lyrics)

Men att säga det högt skulle låta lite knepigt, så min röstsökning skulle snarare bli:

Who sang always run around in crowds because we want to?

Svaret på textsökningen är givet, det är ju Billie Pipers ’Because we want to’ från 1998. Men min mer naturliga fråga ger inte samma rätta svar förrän jag frågar igen, och korrigerar till ’which artist sang always run around in crowds because we want to?’.

Nu kanske det inte finns så stor business i att leverera svar på just den här frågan – men det här exemplet visar att det som rankar bra på text inte nödvändigtvis gör det för röst.

Till männen som skickar dickpics – några råd

Under min tid som singel, genom kvinnliga bekanta och i det sociala flödet har jag hört mycket om märkliga beteenden från män som är så absurda att jag haft svårt att tro på dem. Jag är inte perfekt, men vissa handlingar kan jag verkligen inte sätta mig in i. Jag kommer här fokusera på ett av dessa fenomen och ge ett par råd till männen som ligger bakom dem.

Vem fan skickar en dickpic?

I mitt flöde på Facebook ser jag nästan dagligen statusuppdateringar, från kvinnor, som skriver något i stil med ”kan män sluta skicka bilder på era jävla könsorgan, jag kommer anmäla er”. Det ofta uttalade motivet bakom dessa bilder är att männen söker efter sex, vilket leder mig till frågan ”har någon man någonsin fått ligga för att han skickat en bild på sin penis?” jag umgås med många framgångsrika singelmän som berättar om sina möten med kvinnor, aldrig har jag hört någon säga ”hon var lite svår i början, men efter att jag skickade en bild på min mandom kunde hon inte stå emot längre”.

Ser män kvinnor som sexobjekt?

Kvinnor klagar ibland på att män objektifierar kvinnor, och sanningen är att det stämmer! Faktum är att män är biologiskt ”programmerade” till att tända på att se ett par bröst, en välformad kvinnorumpa och så vidare, vi behöver inte veta något om kvinnan eller ens se hennes ansikte för att få en omedelbar erektion. Troligtvis tänker dickpic-killarna att eftersom dom tänder på kvinnliga kroppsdelar måste kvinnor tända på manliga kroppsdelar, men så fungerar det inte. Visst kan en kvinna tända på att en man har breda axlar, men inte utan en större kontext. Se artikel till en studie om detta här.

För män är kvinnor sexobjekt, för kvinnor är män framgångsobjekt

I människans evolution har mannens strategi varit att ha sex med så många kvinnor som möjligt för att sprida sina gener. Kvinnans strategi har varit att hitta en man med bra egenskaper som ärvs av hennes avkomma, och därtill att hitta en man som kan ta hand om och beskydda henne och hennes avkomma under barnets uppväxt. På grund av detta söker kvinnan efter mer hos män än enskilda snygga kroppsdelar, hon ser till sådant som mannens sociala status, inkomst, hans beteenden, är han självsäker? Intelligent? Och så vidare.

Råd till männen som skickar dickpics

Jag utgår ifrån att män som skickar dickpics redan är välbekanta med pornografi varav den mesta är skapad för att tilltala mäns sexuella fantasier. Kvinnors motsvarighet till porr är ”romantiska noveller”. Om dessa… ehm… socialt missanpassade män vill lära sig något om kvinnors begär rekommenderar jag att dom kollar upp vad kvinnor går igång på, läs till exempel ”Femtio nyanser av honom” som är den mest framgångsrika erotiska bokserien genom alla tider riktade till kvinnor.

Vad fantiserar kvinnor om?

I kvinnors fantasier möter dom en man som oftast är någon kombination av följande: väldigt framgångsrik, lite farlig, självsäker, erfaren, oberoende, världsvan, stark och målmedveten. Så om ni vill attrahera kvinnor rekommenderar jag att ni arbetar på dessa egenskaper, ta tag i era liv, läs artiklarna här på Maskulint för fler råd. Män som skickar dickpics lyckas bara äckla och stöta bort kvinnor, ni riskerar att förstöra era egna rykten och bli anmälda, dessutom ger ni dåligt rykte till alla andra män.

En man är vad han åstadkommer

Som en ”personal development-junkie” har jag utöver att ha läst mer praktiska böcker som ”Få det gjort” av Paul Allen och ”Crushing it” av Gary Vaynerchuck, även läst lite mer ”flummig” litteratur inom genren som ”Hemligheten” av Rhonda Byrne och ”Du kan läka ditt liv” av Louis. L. Hay.

Efter att jag börjat sätta mig in i frågor som rör dynamiken mellan manligt och kvinnligt sedan några år tillbaka, har jag kommit fram till varför de senare böckerna främst tilltalar kvinnor och de förra i större utsträckning tilltalar män. Litteratur inom personlig utveckling som riktar sig till kvinnor handlar mer om att älska sig själv oberoende av den yttre världen, och om att känna sig värdefull, medan självhjälpsböcker riktade till män handlar mer om självförverkligande genom framgångar inom olika områden.

Man värderas efter vad de gör

Anledningen till detta är ganska självklar, historiskt sett har män värderats utifrån vad dom gör, medan kvinnor värderats för vad dom är. En kvinna är värdefull enbart genom att vara kvinna, för att män vill ha sex med henne, för att hon kan föda barn och så vidare. En kvinna kan i dagens samhälle givetvis arbeta och bli framgångsrik inom typiskt manliga domäner, men det krävs inte av henne.

En man som inte kan lösa sina problem är inte gullig

En kvinna som inte kan byta olja på bilen, bänka 100 kilo på gymmet eller installera ett nytt operativsystem på sin dator blir inte klandrad för att vara okvinnlig på grund av detta. Ofta upplevs hennes oförmåga snarare som lite gullig, och män kommer ändå att flockas för att ta hand om och beskydda henne. Ingen finner det sympatiskt eller gulligt med en man som inte kan lösa sina problem själv, och ingen kommer rusa till hans undsättning. Han upplevs istället som ”omanlig”, han har ”tummen mitt i handen” han kanske till och med upplevs som lite ”obehaglig”. Dessa måttstockar har för och nackdelar för respektive kön.

Till exempel; om en kvinna upplevs som väldigt vacker, kompenserar det för eventuella brister i hennes utbildning eller i karriären, men om hon är väldigt framgångsrik inom arbetsmarknaden räcker det sällan för att kompensera för vad vissa kan uppleva som ett ofördelaktigt yttre. För män är det omvända sant, en man med ett mindre tilltalande yttre kan gott kompensera för detta genom framgångar i affärslivet eller genom makt och inflytande, men en man som inte har några yttre färdigheter eller andra meriter kan inte kompensera för detta genom en tilltalande fysik, han kommer ändå anses vara en förlorare.

Könsskillnaderna kommer att öka

Dessa realiteter har gällt i tusentals år, troligtvis sedan människans begynnelse, och de gäller än idag (om än outtalat) trots decennier av feminism och genustänkande i regering, media och skolväsendet. Dessa faktiska och upplevda skillnader som finns mellan könen och dess respektive roller kommer troligtvis öka ännu mer framöver tack vare framväxandet av mer patriarkala strukturer, främst tack vare invandring från icke-europeiska kulturer där genustänkande lyser med sin frånvaro.

Utifrån detta verkar det klokaste valet för män, vara att verka utifrån att dessa skillnader och dubbla måttstockar kommer att kvarstå och även förstärkas i framtiden. Med det sagt vill jag samtidigt poängtera att en inre självkänsla oberoende av yttre faktorer och att ”älska sig själv” är viktiga verktyg även för män. Men som män måste vi vara medvetna om, och utgå ifrån att omvärlden alltid kommer att bedöma oss främst utifrån vad vi lyckas åstadkomma i livet, på arbetsmarknaden, genom idrottsliga bedrifter eller något annat som upplevs som värdefullt för resten av samhället.